Kommersiella framgångar är inte alltid de mest ansedda i kreddiga kretsar – men de kan skapa stort eftertryck och ge goda förutsättningar för nydaning.
Planeta Chardonnay. För 20 år sen skrev jag om det och drack det gärna. Lagrade till och med en flaska av hyllade årgång 1998 ett dussintal år innan jag njöt av det – smakmässigt likt ett vällagrat chardonnayvin från Kalifornien. För Planeta Chardonnay var fyllt av solmogen frukt och nötig fatkataktär. Lika trendigt då som otrendigt idag. Upphovsmannen till vinet, Diego Planeta, avled den 19 september i år.
Varför är det viktigt då – Planeta var ju 80 år och hade levt ett långt och innehållsrikt liv? Jo, för att han la grunden till det Sicilien vi vinälskare känner idag. Som grundare och vd på öns största kooperativ Settesoli såg han till att Giacomo Tachis (mannen bakom italienska toppviner som Sassicaia) styrde upp vingårdarna. Planeta arbetade oförtrutet med att höja kvaliteten från kooperativet för att i sin tur göra hela ön känd internationellt. En väg att gå var att plantera internationella druvsorter. Sicilien var på den här tiden en av Italiens kvantitativt största vinregioner men de inhemska druvsorterna hade dåligt rykte eftersom de användes till masstillverkning. Det mest kända ”egna” vinet var starkvinet marsala.
På 1990-talet startade Diego Planeta eget. Hans chardonnayvin vann internationella vinpriser, inte så konstigt med tanke på att det var just internationellt i stilen. Och flera andra viner i portföljen följde samma linje med massiv frukt och tydlig fatkaraktär. Det gjorde att vi vinnördar tappade intresset. Den typen av viner kunde vi hitta från många platser i världen.
Men Planeta stod inte still. Han hade lagt grunden för en siciliansk vinsuccé och arbetade vidare med den. Han gick samman med andra duktiga producenter för gemensamma satsningar som efter många års enträgen kamp bland annat ledde till en upphöjd ursprungsklassificering av Siciliens viner. Intressant är att öns vinproduktion sedan dess stadigt minskat till förmån för kvalitet. Idag produceras bara en dryg tredjedel så mycket vin som i Veneto, den region i Italien som gör mest vin.
Till slut insåg vinvärlden att Siciliens druvsorter kunde ge fantastiska smakupplevelser.
Och – viktigast av allt – Planeta började satsa på de inhemska druvsorterna. Först genom att smyga in dem som blanddruvor tillsammans med de internationella, sen genom att låta dem spela huvudrollen. Till slut insåg vinvärlden att Siciliens druvsorter kunde ge fantastiska smakupplevelser. Planeta startade i och med sina kommersiella framgångar upp fyra vinerier till på ön och familjen gör idag vin på Etna, i Vittoria, Noto och Milazzo – förutom i Menfi där allt startade. Kredd-mässigt var de dock omkörda av nya förmågor. Vi vinnördar förälskade oss istället i namn som Arianna Occhipinti från Vittoria och Girolamo Russo från Etna.
Jag säger inte att Diego Planeta var ensam om att öppna världens ögon för Siciliens viner, men frågan är var vinmakare som de ovan nämnda och den internationella vinsuccén varit utan honom? Troligtvis hade den inte nått min källare. Där ligger nämligen vin från många sicilianska producenter – men inte en enda flaska från Planeta. Det får bli ändring på det nu.
PS. Du vet väl att du återigen kan klicka hem de flesta vinerna vi tipsar om till din butik via Systembolaget.se?