logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

:Rehnberg: Städa digitala spår är ett framtidsyrke

Äter lunch med några kompisar. Sista halvtimmen berättar vi krigshistorier om en gammal klasskamrat med tvivelaktig moralisk kompass. Det visar sig att ingen hört eller sett av honom på över tio år. Någon misstänker att han är död.

Jag ägnar en kvart åt att försöka spåra honom digitalt men hittar nästan ingenting. Han tycks dock vara vid liv, en man med samma ovanliga namn och födelseår är folkbokförd i en mellansvensk stad i. I övrigt är det blankt. Inget Facebook, inget Linkedin, inget Instagram. Inga partybilder från 2003 och inga resultattider från motionslopp. Nada.

Fascinerande.

Jag trodde inte det gick att leva under radarn på det viset 2019.

Antar att många som raderar sin digitala existens har något att dölja. De har åtminstone inget att vinna på att fläka ut sina liv till allmän beskådan. Men utsuddandet är inte bara en skurksport. Läser i The Times att det blir allt vanligare med konsulter som hjälper mäktiga och förmögna klienter att sopa bort digitala fotspår. Fullt begripligt: ett skämt du impulsskrev i ett chattforum 2013 kan bli det som tjugo år senare tvingar dig att avgå som börs-vd eller statsminister.

Framtiden ser tuff ut för de paranoida. Smartphones håller redan koll på var vi befinner oss, snart kommer ansiktsigenkännande kameror i varje gathörn registrera våra steg.

I framtiden kommer en algoritm räkna ut – innan jag själv vet – vilken väg jag tar till jobbet. Den har noterat att jag är lat och anar därför att jag kommer hoppa på en ledig Voi i hörnet Storgatan och Artillerigatan för att slippa gå de 300 metrarna till kontoret. Därmed kan den också räkna ut att jag kommer köpa min cappuccino någonstans längs Linnégatan istället för på Humlegårdsgatan. Och så vidare. Det är lite läskigt.

Googlar mig själv. Det tar 30 sekunder att – via Flashback – få reda på att jag är kriminell, homosexuell och drogliberal. Och då har jag inte ens börjat gräva i alla de komprometterande digitala spår jag själv kan ha lämnat. Nu har jag lyckligtvis inga politiska drömmar, men ändå – det är ingen högoddsare att digital städgumma blir ett välbetalt framtidsyrke. Kanske är det precis det min gamle klasskamrat sysslar med där i Mellansverige.

Themes
ICO