Sweden

Nu återstår bara att välja: vem som ska döda?

Emilj Ljungestig, Ashkan Ghods och Johan Hafezi i ”Sysslolösa unga män med tillgång till vapen”.
Emilj Ljungestig, Ashkan Ghods och Johan Hafezi i ”Sysslolösa unga män med tillgång till vapen”. Foto: Ola Kjelbye

Vad får unga män att begå terrorhandlingar? Det frågar dramatikern Annika Nyman som skildrar en längtan efter att våga handla, ett begär drivet av hämnd och utanförskap. Resultatet är ett statuariskt framfört språkspel.

En trio unga män. Alla är en form av mentala monoliter, enbart besatta av att väcka mänskligheten ur sin självgoda, blinda aningslöshet. Samtliga är förlästa och talar ständigt om Abraham och hur han tänker offra sin son. Det de vill är att skapa en chockvåg, att slumpmässigt döda så många som möjligt. Godtyckligheten är deras triumfkort. Dådet ska inte riktas mot någon grupp, inte utföras med politiska motiv utan enbart som en signal till att vakna upp. Nu återstår bara att välja vem av männen – de har bara ett vapen – som ska döda. Vem ska bli en ny Raskolnikov, vem ska våga ta på sig denna nihilistiska uppgift att skaka om världen?

Det konstnärlig teamet K Polyfon söker sig ständigt till nya scener och institutioner, senast var man på Turteatern i Stockholm, nu får man låna den lilla scenen längst ner under Göteborgs stadsteater. Annika Nyman har skrivit en timslång text som handlar om dessa unga mäns ”uppgift”, deras ”renhet” och vem som faktiskt ska utföra dådet. Nyman använder ett mycket abstrakt språk, som uttolkningar av aldrig helt utsagda, till hälften smälta akademiska teorier. Det viktigaste verkar vara att männen inte planerar attentatet som en hämnd, eller för att fullfölja en fantasi – utan att deras aktion utgör ett redskap för att slå sönder den totala likgiltigheten.