logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

När (v)instagram tar över smaken

Illustrationsbild
Illustrationsbild Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Instagram kan vara ett effektivt verktyg när det gäller att nå ut snabbt – inte minst i vinets värld. Men vad gör vi när informationen inte längre går att sålla och vinflödet rinner över?

Mitt flöde är av vin. Flaska efter flaska. Smaka på orden till. Det är blyerts och blåbär. Balanserat, mulligt och stramt. Den ena vindrickaren är så nöjd, den andra så väldigt besviken. Någonstans i vinströmmen pågår en synnerligen livlig diskussion. Det råder särskilt många åsikter om ett vin och kommentarerna öser längs telefonen. Provare, icke provare, potentiella köpare och vinets importör – många har saker att säga. Jag vet knappt vad jag läser men påverkas ändå. Någon vill basunera ut sin smak. En annan korrigerar nogsamt faktafel, en tredje är nyfiken medan den fjärde loskar ur sig något sarkastiskt och den femte försöker mäkla fred. Fipplar bort det hela, trycker ner mobilen i bakfickan och undrar om det är så här vin ska njutas och utredas framöver.

Instagram är onekligen ett svårslaget verktyg vad gäller att snabbt nå ut med information. Samtidigt känns en stor del som en enda stor överförfriskad efterfest. Sminkat och tillrättalagt ena sekunden och suddigt ocensurerat den andra. Diskussioner där folk skränar högre och elakare än i verkliga livet, vivörer som glänser om svårslagna flaskor och så strike a pose framför närmaste spegel. Detta samtidigt som tomma flaskor tornar upp sig och det lajkas hejvilt. Dagen efter är allt bortglömt.

I ärlighetens namn vet jag inte längre hur detta digitala flöde ska hanteras.

Vinet har utan tvivel tecknat ett effektivt partnerskap med sociala medier. Såväl rent kommersiellt som oberoende – informativt och inspirationsmässigt. Det öppnar en ny värld. Jag tar del av skörden i champagne, kastas in i klimatets brinnande relevans, inspireras till nya vinköp och skålar digitalt med vinvänner runtom i världen. Jag ser också allt som rinner mellan fingrarna, kastas in i kritik, ställs inför pajkastningar och åsikter som upprör. Allting hela tiden i ett rasande tempo och jag konsumerar det med samma hatkärlek och korvstoppningskänsla som att trycka i sig den där påsen färgglatt blandgodis.

I ärlighetens namn vet jag inte längre hur detta digitala flöde ska hanteras. För att fånga det värdefulla måste jag liksom ta mig igenom den där efterfesten. Den jag finner delvis underhållande men som framförallt flåsar fuktigt i nacken. Jag vill inte alltid ta del av förklaringar om hur mitt vin kommer att smaka. Jag vill inte se alla diskussioner och inte heller känna mig manad att själv delge saker och ting. Ändå så gör jag det.

Men kära ni, nu sprakar brasan i köket. Min man lagar mat och det doftar ljuvligt, vad sägs om en flaska rött? Jag fiskar ner två glas från hyllan och häller upp. Snurrar. Det doftar Toscana. Vi ler och klingar glasen – men precis innan första sippen knackar en av mina arbetsgivare på dörren. Denne patron klampar in, tar vinglaset ur min hand och spärrar upp sitt uppfodrande öga. Pliktskyldigt föser jag undan posten och barnböckerna från matbordet, ställer ner glaset. Vinflaskan. Fotar. Byter plats. Fotar. Min man suckar när jag jäktar igenom olika filter. Instagram. Nu tog du återigen nuet ifrån mig. De där magiska sekunderna av en nyfiken sipp och helgens första lugn. Nej hur många fördelar det än må finnas med sociala medier så måste jag bli bättre på att välja mina stunder och sluta lägga näsan i blöt på den där vinstagramefterfesten.

Themes
ICO