logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

”Jag har blivit väldigt trygg i den här rollen”

I det ständigt rullande travhjulet har Matteus Lillieborg, blivit en viktig kugge i travsändningarna. Året om rapporterar han både om det stora och lilla från stallbackssidan. 

Den 30-åriga reportern lever sida vid sida med travsportens aktiva och menar själv att desto fler tävlingsdagar – desto bättre kvalitet. 

Den tidigare Stockholmaren bevakar numera de sydligare travbanorna då hans utgångspunkt i dag är hästgården i Slöinge några mil utanför Falkenberg.

Men i många år var stockholmsförorten Akalla hans bas, bara ett stenkast från huvudstadsbanan Solvalla. 

”Jag växte upp i förorten”

Pappa Magnus Lillieborg är proffstränare, men under uppväxten bodde Matteus och hans lillebror hos sin mamma. 

Och även fast det var relativt nära till Solvalla var det till en början inget så kallat hästliv som han levde. 

– Akalla är ju en förort, så jag växte upp i miljön i förorten. Jag hade inte hästar omkring mig på det sättet tidigt i livet förutom att jag var ute och hängde hos pappa.

Då pappa Magnus är licensinnehavare på Solvalla var dock närheten till hästarna inte alltför långt borta. Dessutom hade hans mormor och morfar också ett travintresse och har fött upp några hästar. 

– Jag vet inte hur travintresset kom sig egentligen. Det var väl för att pappa höll på och att morfar tittade på väldigt mycket trav. Sedan blev det så att vi började följa med på Solvalla när vi hade hästar som skulle starta.

Körde första loppet som 16-åring: ”Inte min grej”

Men oavsett vad som avgjorde Matteus nyfikenhet på travsport var det ett faktum att han drogs mer och mer åt det hållet. 

– Jag bodde i Akalla tills att jag var typ 22-23 år. Men jag var ute mycket där pappa hade sina hästar, och vi var som sagt ute där när vi var små också. Sen började jag jobba hos honom redan efter att jag gått ut nian.

När han var 16 år tog han dessutom körlicens, och i första loppet blev det seger direkt. 

– Det var typ ett breddlopp som jag vann kan man säga. Jag körde några lopp till sen. Det var ju kul när jag hade vunnit men det blev väl 10-15 lopp till och sen la jag av. Det var inte min grej. Men jag är ändå glad att jag har gjort det.

Något som Matteus fastnade mer för var i stället uppfödningsbiten. 

– När jag var sju år gammal började jag läsa om travstammar och sånt där. Jag vet inte om det är bra att göra i den åldern. Men det var på den nivån som det var.

– Jag vet inte varför jag blev så intresserad av det. Det bara kom. Men det var kanske för att jag hade så mycket trav och hästar runtomkring mig. 

”Vi har en jättebra relation”

Tillsammans med tidigare flickvännen Clara Jonasson har Matteus fött upp tre travhästar. 

– Det här med hästarna som jag fött upp de senaste tre åren är väl egentligen det som jag tycker är roligast. Just när de är så där små. 

– Sen blir det en helt annan känsla när man har haft hästen hemma, jag bor ju på gården och har kunnat följa dem. Sen åker de hemifrån för att gå in i träning och då får man hälsa på. Ett år senare har de liksom blivit stora, det är väl det som jag tycker är själva grejen. 

Matteus och Clara gick skilda vägar som par i januari 2018. Trots det har de lyckats behålla vänskapen och Matteus bor kvar på familjen Jonassons hästgård i Falkenberg.

– Jag bor ju hemma hos hennes mamma, Camilla. Vi har en jättebra relation och det är jag väldigt tacksam för. När många gör slut så blir det bråk och tjafs till ingen nytta alls.

”Fick kraftiga nässelutslag”

Och uppfödningsbiten hålls fortfarande i gång tack vare familjen Lillieborgs hedershäst, stoet Noir de Cherie.

– Det är jag, Camilla och min pappa som har henne som avelssto. 

Stoet efter Ganymede tjänade drygt 1,3 miljoner kronor och vann 14 lopp under karriärens 53 starter. När Noir de Cherie gick sitt premielopp som tvååring 2007, var det Matteus som satt i vagnen.

– Hon var riktigt bra. Hon hade problem med skador, men hade hon inte haft det så hade hon tjänat mer pengar. 

Att vara i en stallmiljö har inte alltid varit problemfritt för Matteus, det då han drabbades av allergi. Men inget ont som inte för något gott med sig.

På ett sätt innebar det nämligen hans intåg i travmedia. 

– Jag fick kraftiga nässelutslag och svullnade och då tog jag en paus från att vara i stallet. Jag var nog 15 eller 16 år. Då åkte jag och min pappa upp till Marcus Lindgren (numera Halmstadtränare) som var chef där på Dagens Spel i Rissne. Sen fick jag börja praktisera där och det väl på den vägen.

”Var en jättetuff period”

Kommer du ihåg hur du kom in på det här med att vara tv-reporter?

– Ja, det var efter att jag blev sjuk, eller mådde dåligt ett tag. Jag hade sagt upp mig på mitt gamla jobb och hade inget jobb den perioden. 

Vad var det du drabbades av?

– Jag fick panikattacker och panikångest. Det var en jättetuff period i livet. Jag kände att jag inte kunde jobba och var jag tvungen att koppla bort allting. Då var jag helt nollställd.

– Det var då jag började höra av mig till Kanal 75. Jag frågade om jag inte kunde få chansen att testa på ATG Live eller något. 

Han fick ett erbjudande om att testa på ett uppdrag för Kanal 75 en tävlingsdag på Kalmar. Dock ställdes det in och det dröjde nästan ett halvår tills nästa chans kom.  

– Till slut fick jag komma in på ett sådant där test i tv och för att vara kommentator. Då fick jag det och mitt första pass på Solvalla, vid Hästsportens Hus gjorde jag den 20 april 2012. Då var det på ATG Live, det var där jag satt de två första åren. 

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travet de närmsta fem åren tror du?

– Att hålla i det. Det finns många saker som är väldigt bra. Titta på våra grannländer hur det ser ut och hur mycket pengar det finns att köra om här i Sverige. Att man håller i det som är bra och försöker göra saker som är bättre hela tiden.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Mitt bästa minne från en travbana... Jag vet inte om jag har något speciellt. Jag har mycket fina minnen från när våra egna hästar har vunnit. Men det bästa är nog när Noir de Cherie vann ett försök till Dimantstoet på Rättvik. Det är något jag inte kommer att glömma i första taget. Hon sprang 1.13.6 tidigt i karriären, det var ju hur fort som helst. Det här är ju typ 10 år sedan också.

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?
– Det är Noir de Cherie. Men en annan häst som har betytt mycket är Queen of Sand. Jag var med hela vägen från att Camilla började träna upp den hästen och hennes karriär började jättedåligt. Det var bara nollor och hon visade ingenting. Det var konstigt att den här fina, snygga och välstammade hästen inte visade mer. Men sen en dag förstod hon vad hon skulle göra. Det var typ från ena dagen till den andra som vände det verkligen. Det är sådana här historier som knappt tror stämmer. Från att första starten till den starten hon vann, så hade hon blivit 300-400 meter bättre. Det är sånt man inte tror. 

”Har gjort över tusen sändningar”

Du har sagt tidigare att travet hjälpt dig många gånger i livet. Var det ett sådant tillfälle?

– Ja, till exempel. Verkligen. 

– Jag fick chansen och en tryggare punkt i livet, en trygg arbetsplats som det är på Kanal 75. Jag har det företaget väldigt mycket att tacka. Eftersom att de gett mig chansen och hjälpt mig att utvecklas. Att jag kan göra det som jag verkligen vill hålla på med. 

Rollen på stallbacken är det bästa han vet, och han uppskattas av såväl aktiva kuskar och tränare som spelare och tv-tittare.

Matteus menar att det är passion och hårt arbete som ligger bakom hans leverans i tv-rutan. 

– Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här. Men jag tror att om jag skulle försöka sätta mig in i ett jobb som inte stämde för mig skulle det var ohållbart. Det här är rätt för mig, säger han och fortsätter:

– Jag har väl gjort över tusen sändningar och jag känner att jag har blivit väldigt trygg i den här rollen.

”Måste vara försiktig med vissa aktiva”

Han förklarar att kontinuitet i jobbet är viktigt, dels för att hålla sig uppdaterad men även för att konsten att intervju är en färskvara:  

– Det går inte att trycka på ”delete” i sändningarna. Har man sagt något så har man sagt det.

– Jag tror inte att man hoppar av det här i två år och komma tillbaka och tro att det ska gå lika bra. Jag känner mig ringrostig om jag bara är ifrån i fjorton dagar. Då har hästarna hunnit starta en hel del på två veckor liksom. 

Matteus följer i stort sett alla de tävlande hästarna på banorna han jobbar flitigast på, Jägersro, Halmstad, Åby, Kalmar och Axevalla. 

– Jag läser på hur procenten ligger och hur loppen ser ut. Men den sista känslan kommer in på slutet desto närmre loppet man kommer. Det hinner hända så mycket. Hästar är ju levande djur. Det är det som är bra med våra sändningar. Vi kan vara där och känna av hur det är just nu. 

Hur ser du på att du kan påverka streckprocent?

– Mitt jobb är att vara reporter, att berätta hur det är och berätta om läget. Sen måste man vara försiktig med vissa aktiva som är mer uppåt. Då kan man kanske på något sätt berätta att den här personen brukar vara väldigt optimistisk. Sen är inte det som folk säger i intervjuer ristat i sten att det är så som det kommer att bli. Det är samma inför en fotbollsmatch. Det är ingen som kan gå ut och lova att de ska vinna. 

”Jag tar en dag i taget”

Ett lyckat koncept för Matteus har blivit inslagen med ”Matteus och Mormor”, ännu ett exempel på hur han vågat ge travtittarna något nytt. 

– Vi visste inte i början hur det skulle bli när jag var ute med min mormor. Man vet aldrig hur ett mottagande blir förrän man har testat det.

Förutom hans sidoprojekt så blir det många dagar på tävlingsbanan för Matteus, han beskriver travet själv som ”en enda säsong hela tiden”.

Hur påverkar det den ångest du upplevde tidigare i livet?


– Det funkar. Nu har jag det betydligt lugnare och stabilare. Då funkar det mycket bättre så det är liksom inget jag känner av. Snarare tvärtom. Har man varit med om vissa sådana här grejer så kan man också förstå saker bättre. 

Just nu trivs 30-åringen med sin tillvaro, och ska man läsa mellan raderna så är det fler roliga projekt som kommer att dyka upp med honom framöver.

– Jag tar en dag i taget och jag försöker göra det bästa jag kan av varje uppdrag. Men det är klart att man har börjat tänka lite, jag fyller 31 år i september. Då kanske man ska börja tänka lite långsiktigt och inte bara en eller två dagar framåt.


Varje söndag möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport

All rights and copyright belongs to author:
Themes
ICO