Jag har blivit hemma i en tystnad som inte hör storstaden till. Då tänker jag på Ulf Linde, snillrik som få, med båda benen amputerade.
Dessa mörka dagar ser jag tillbaka på sommaren, den första jag tillbragt i Stockholm.
Morgon i juli, klockan lite över fem, ingen trafik. Solen sneddar över hustak och kajer, de förtöjda båtarna sover med rep över sina landgångar. Trogen min riskgrupp går jag ut i gryningen för att ostörd iaktta staden.
