Vi måste besinna oss i vår gränslösa vilja att göra gott utifrån principer som är vackra på pappret. Det skriver Helena Rivière i en replik om organtransplantationer för papperslösa.
Vi har skapat en underjordisk värld för människor som vistas i Sverige utan tillstånd. De har ett miserabelt liv. De är fler än vi har räkning på. Nu vill Statens medicinsk-etiska råd, Smer, ge världens alla olycksbarn ytterligare en anledning att komma till Sverige utöver asylrätten (SvD Debatt 23/11). Undertecknarna är dels expertis inom etik, offentlig rätt, psykiatri, dels företrädare för riksdagspartierna KD, V, L, C, och MP. De menar att varje människa i hela världen har rätt till organtransplantation hos oss i kraft av att vara människa. Vårdbehovet ska vara utslagsgivande. Människovärdet kan inte relativiseras.
De hämtar sina skäl i en esoterisk rymd av obegränsade rättigheter enligt Europakonventionens humanitära principer. Enligt svensk lag ska ”tillgången till vård styras av människovärdesprincipen som innebär att varje människa har samma rätt till vård oavsett kön, etnicitet, social ställning eller nationalitet.” Så personer som får denna världsomfattande chans till hjärt- och lungtransplantationer skulle också behöva få uppehållstillstånd eftersom de genom transplantationen skulle bli berättigade till livslång eftervård.
