Sweden

:Cajsa von Zeipel: ”Mina skulpturer är ofta en spegling av mig själv”

Man har aldrig tråkigt i sällskap av Cajsa von Zeipels skyltdockor. Inte heller med konstnären själv. SPG hälsar på
i New York-ateljén och pratar silikon, självsvält och, förstås, feminism.

För många stockholmare associeras Cajsa von Zeipel förmodligen med statyn som tornar upp sig vid Mood-gallerians entré på Regeringsgatan. Ni vet, den där långbenta tjejen i vitt som bär taket på sina axlar och som många menar är ett inlägg i en feministisk debatt. Men, på fel sida debatten, enligt vissa kritiker.

– Det har varit en fråga om jag är en feministisk konstnär eller inte. Det är ju vansinne, självklart är jag det, säger Cajsa von Zeipel när vi möts i studion på Lower East Side i New York.

Cajsa flyttade till New York för snart sex år sedan och lever med sin fru Sophie Mörner, gallerist och dotter till Antonia Ax:son Johnson, ett stenkast härifrån på konstnärstäta Lower East Side.

Det är sen eftermiddag och Cajsa har precis vaknat. Hon är inne i en intensiv jobbperiod, säger hon, och kvällen före gick hon direkt från en middag till studion för att jobba hela natten.

Här inne förstår man att de magra tonårstjejerna i gips är ett minne blott. Studion är istället befolkad av bagladies i silikon, klädda i neonkläder med stora loggor.

En av skulpturerna befinner sig mitt i en lesbisk sexakt, en annan äter sushi och kollar på film i business class, en tredje får ny hud på en futuristisk skönhetssalong i Mexico City. De är alla en del av den krets som tidigare i höstas gästade Galleri Andréhn-Schiptjenko under titeln Futuristic lesbians – och är om man så vill en antites till allt Cajsa von Zeipel visat tidigare.

– Jag var så trött på det monokroma i gips, och ville prova något nytt. Mina skulpturer är ofta en spegling av mig själv så de ligger ett halvt steg efter mig i utvecklingen, säger Cajsa när vi slår oss ned i soffan omringade av lesbiska silikonskulpturer.

– Jag är inte längre lika besatt av de snygga, magra kvinnorna. Kanske för att jag själv är lite mer som de här nya kvinnorna nu, skrattar hon.

Cajsa von Zeipel utbildade sig på Kungliga Konsthögskolan och fick sitt genombrott vid examensutställningen där hon visade sin Seconds in ecstasy – en åtta meter hög stång med en roterande strippa på. Fokus på kroppen, och i synnerhet kvinnokroppen, och dess politik är ständigt närvarande, vare sig kvinnorna är gipsvita och magra eller valkiga i silikon. Besattheten av kroppar tog sig extrema uttryck under en resa med konstskolan. Klasskompisarna körde från Houston till Los Angeles och eftersom Cajsa inte kunde jobba med sina skulpturer beslöt hon sig i stället för att utforska sitt då nyfunna intresse för självsvält. I veckor, som blev till månader, svalt hon sig och förde anteckningar över det fysiska som psykiska skeendet. När Cajsa sedan gjorde sina skulpturer visste hon exakt hur anatomin på ett magert knä eller en underarm såg ut.

I tonåren var väggarna i flickrummet tapetserade med kvinnliga supermodeller, medan kompisarna hade pojkband på väggarna. Cajsa analyserade dem i detalj, och även sina egna känslor inför deras kroppar.

– Jag har alltid intresserat mig för hur vackra kvinnor presenteras, med både beundran och kritik. Den snygga tjejen har makt, men också en offermentalitet eftersom hon inte tas på allvar.

Men om du hade haft manliga modeller på väggen hade du kanske inte problematiserat alls?
– Nej, förmodligen inte. Det kan vara en missuppfattning från min sida har jag tänkt nu i efterhand; att jag i viss mån misstog min attraktion för ett intellektuellt intresse.

I takt med att intresset för självsvält har avtagit och egot dämpats, tillägger hon, har skulpturerna ändrat skepnad. Cajsas nya kvinnoskapelser ser ut att ha skitkul, och är inte längre plågsamt hungriga.

– Vet du, det finns faktiskt nästan inga lesbiska statyer. Och det finns nästan inga statyer som ler. Där vill jag fylla ett glapp. Titta på den här till exempel, säger hon och lyfter upp ett kvinnoansikte prytt av ett stort barnsligt leende.

– Det går ju inte att vara allvarlig när man jobbar med den här tjejen. Jag har gapskrattat när jag jobbat med henne, man blir så glad av hennes skratt!

Vi letar oss runt i ateljén bland silikonkvinnorna, och det känns lite som att mingla runt på en fest och bli presenterad för Cajsas kompisar. En av kvinnorna som deltar i sexakten är gravid visar det sig.

– Ja, hon är gravid. Jag är ju i en ålder när jag måste förhålla mig till frågan om jag vill ha barn eller inte, så jag tänker
på det.

Vill du ha barn?
– Ja, jag tror det. Det är så coolt att jag och Sophie pratar om det. Jag avundas inte alls heterosexuella par som skaffar barn på traditionellt vis. Det är häftigt att prata om olika sätt att gå tillväga, tycker jag.

Sophie och Cajsa gifte sig förra sommaren, och livet som äkta maka passar henne bra.

– Jag tycker om att vara gift. Jag har ju hittat min människa. Och jag tycker att det känns fint att ’committa’ till någon. När vi stöter på problem nu så löser vi det bara, för vi har bestämt oss för att vara ihop.

Till en början kallade Cajsa det då stundande giftermålet för en kärleksceremoni, kanske för att hon inte riktigt vågade nämna det vid dess riktiga namn, säger hon. Hon berättade därför för sin mamma att hon och Sophie planerade just en kärleksceremoni under sommaren.

– Men sen pratade hon med Sophies mamma som sa: Vad roligt med giftermålet! Och då blev mamma helt paff: Va, ska ni gifta er!?

Det är kvinnor överallt i studion, men Cajsa har försökt göra några män också.

– En var The Smoker som var en tjusig kedjerökare. Och sen har vi Runkballe som ser ut som namnet antyder. Tyvärr har han en lite sorglig karriär för han har inte hittat någon som vill ha honom… Det kanske blev lite för mycket, skrattar Cajsa men tillägger att han kommit väl till pass.

– Jag har använt honom i metoo-situationer. Det kom till exempel en samlare hit med fel intentioner. Han sa ’Åh jag vet inte om jag är attraherad av dig eller av din konst. Vad har du för verk att visa mig?’. Då tog jag fram Runkballe och han blev tyst.

Den nya eran i Cajsas konstnärskap är snarare en naturlig förlängning av hennes egen utveckling än ett aktivt beslut. Och det nya hemlandet har letat sig in i hennes verk.

– Som konstnär söker man ju inte ett nytt jobb, utan man måste själv söka nya uttryck för att vara relevant. Konstnärskapet är så fritt, vilket jag älskar, men jag har också frågat mig hur man åldras.

Kvarteren runt Canal Street med fejkväskor och dollar stores har gett avtryck på verken – även bokstavligen. Cajsa hittar skräp på gatan på väg hem från studion som hon applicerar på de begagnade skyltdockor som är grunden i verken. Borta är den svenska minimalismen.

Är den nya riktningen ett uppror mot svenskheten?
– Absolut. Det här är ju motsatsen till lagom. Men det är nog framför allt ett uppror mot svenskheten i mig själv, säger Cajsa och tillägger att det tog lång tid innan New York tog sig uttryck i hennes konst.

– Jag tror att man måste marineras, doppas i den amerikanska marinaden flera gånger om innan den börjar fastna.

Kanske tack vare krocken mellan Sverige och USA finns numera kvinnliga skulpturer som gapskrattar, och skulpturer av kvinnor som har sex med varandra. Och för att återknyta till frågan om vilken sida feminismen hon rör sig på råder det aldrig någon tvekan för konstnären själv.

– Jag gör ju knappast de här kvinnorna för den där äckliga konstsamlarens ögon, säger hon och sveper med armen över sina verk.

– Han kan få Runkballen, säger hon och skrattar nöjt.

Football news:

Ex - Roma coach Di Francesco took charge of Cagliari, replacing Zenga
England will remove players who intentionally cough at opponents and referees
Manchester City showed a new away form
The Icelandic national team presented their home uniforms for the 2020/21 season
In 1999, Arsenal beat Sheffield in the Cup, but Wenger offered to replay the match – because Kanu violated fair play
Milan and Napoli are Interested in Godfrey. Norwich wants 30 million euros for the defender
Wenger named the Champions League favourites: Manchester City and PSG