This article was added by the user . TheWorldNews is not responsible for the content of the platform.

Amarone har felaktigt blivit en skämsdricka

Provningsrummet ligger högt upp på en kulle. Omringad av vingårdar, med en slående utsikt över Valpolicella och den gnistrande Gardasjön. Vindistriktet ligger i Venetien, norra Italien. Känd för den vackra staden Verona, skådeplatsen för Romeo och Julia.

Även känd, eller nästan skyldig, till det stora vinet amarone. Jag skriver skyldig, för vem dricker amarone i dag?

Eller är det snarare så, att man inte vågar erkänna att amarone faktiskt är rätt gott. Det konstaterade vi, mina vinkollegor och jag, där uppe på kullen. Våra vinglas fylldes upp med det djupt färgade vinet, från aktuella årgången 2016 och ner till 2006. Det ”unga” vinet var ännu stort och lätt eldigt. Ju längre bak vi gick i historien, ju mer började vinet tala till oss. Språket var viniöst, med ett flöde av varma höstskogar, tobak, söta fikon och balsamiska, omfamnande inslag.

– Det är ju gott, konstaterade vi unisont nickande.

Gott ja, men inget varje-dag vin. Det är inte heller tanken med en amarone. Ett vin som italienarna själva kallar Vino da Meditazione – en vin att dricka med andakt och filosofera kring. Att dricka som det är. Tilltugg behövs inte. 

Det är kanske där amarone kan få sin upprättelse, om man nu ska vara lite rakt på sak. För här i Sverige har vinet nog haft sin storhetstid. Den behöver inte vara helt över, men den har tyvärr missbrukats och utnyttjats i form av floder av amarone-look-alikes som hejdlöst strömmat in.

Floden verkar däremot ha sinat. Många producenter har dessutom tröttnat. Tröttnat på att vada i floden. En av dem är Zenato, som serverar oss årgång 2006. Familjefirman Zenato tillhör ytterligare en familj – Le Famiglie Storiche. En grupp beståendes av 13 vinproducenter i Valpolicella. Gruppen bildades 2009 i samma veva som de bröt sig ut ur konsortiet i Valpolicella. Orsak? Att måna och värna om amarone-vinets rykte och kvalitet.

Att bryta sig loss är långt ifrån en ny företeelse. Vi har sett det i Katalonien och inom produktionen av cava, där några odlare gör mousserande vin under namnet Corpinnat istället. I Rioja finns det i dag flertalet producenter som skippar lagringsregler och namn som Reserva och Gran Reserva. Det som är viktigt är istället växtplatsen och fin hälsosam frukt. Bra vin får kosta en slant. Att tillverka en amarone kostar många slantar och det tar också tid. Druvorna till vinet ska torka i minst 100 dagar, innan man ens kommer igång med själva jäsningen. Tid och tålamod är alltså ledorden.

Ledord att ta med sig när man även njuter av ett glas amarone. Det stora vinet som har blivit något av en skämsdricka. Den dyker sällan upp i mitt Instagramflöde, där slankt och lätt från Jura och orangea viner fladdrar förbi, i sällskap av en och annan pet nat. Coola viner som är ”rätt” i tiden. Som står på sig. Samt står sig. Precis som utbrytarna i Rioja, Katalonien och Venetien.

Missa inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev där vi varje vecka tipsar om spännande viner och härliga recept.