#mega-ad-wrapper { display: none; }
Katrine Marçal skriver ungefär som folk snackar om hur invanda könsroller påverkar tekniska uppfinningar. Det är folkbildande – men det är först då hon vänder blicken åt annat håll som ”Att uppfinna världen” verkligen höjer blodtrycket.
Journalisten, och författaren, Katrine Marçal gör det till sin grej att plocka ner nationalekonomiska teorier från den intellektuella hyllan och låta det bli till snack såsom folk snackar mest. Hon bryter ner frågor som skulle kunna vara komplicerade till att bli så lättformulerade att de kan förstås av de flesta. Det är givetvis hedervärt. Folkbildande och inkluderande. Men nog måste man ändå ha ett förhandsintresse för om inte nationalekonomi så åtminstone feministiska teoribildningar för att plocka upp en bok om teknik, ekonomi och kön? Som handlar om hur invanda könsroller och uppfattningar om kön påverkar tekniska uppfinningar och därmed hur vi har kommit att leva våra liv. Det hurtiga tempo som språket stundtals powerwalkar sig fram i blir därför ibland provocerande i all sin enkelhet. Kanske är det också tidsramen som gör att det spretar vilt: Katrine Marçal rör sig från nordiska mytologier till coronasamtiden. Allt hör ihop vill hon bevisa, men sidantalet är begränsat, så fort får det gå.
Men vi tar det från början. ”Att uppfinna världen” tar avstamp i historien om Bernard Sadow, en direktör vid bolaget US Luggage och den som enligt Marçal kom på idén att sätta hjul på resväskor. 1970-talet hade just börjat och fram till dess hade människor burit sina resväskor. Människan satte sig själv på månen, skriver Marçal, innan hon började dra sin väska efter sig men varför var det egentligen så bakvänt?